Kim Andersson är tillbaka.
I dagens final i tyska cupens slutspel, ”Final Four”, gick svenska landslagets kapten in på planen från start. Inga tecken på att han led av det brutna benet i handen.
Han spelade som vanligt.
Kiel spelade som vanligt.
Alltså lysande.
När Kiel är bra, och det var de idag, spelar de världens bästa handboll.
Om det gick att klona Karabatic och Omeyer så att de för rättvisans skull kunde spela i både Kiel och Frankrike, skulle Kiel nog vinna mot världsmästarna.
Det är sån kraft, sån fart. Sån teknik mitt i denna kraft och fart. Dessutom hittar spelarna varandra i det här höga tempot. Hela tiden. I en uppsjö av olika typer av kombinationer.
Som svensk sträcker man kanske på sig lite extra när man ser Kim bredvid Karabatic på plan. Marcus Ahlm strax intill. Henke Lundström på kanten. Stefan Lövgren den sjävklare ledaren. Och skadade andremålvakten Andreas Palicka med på segerpodiet efteråt.
Inte jättebra reklam för VM:et, kanske, om THW Kiel är bättre än Frankrike. Men för världshandbollen.
Marcus Ahlm, Kim Andersson och Stefan Lövgren på planen tillsammans.
